Hjärtat som vapen - Björn Ranelid

Maria valde boken Hjärtat som vapen av Björn Ranelid vid vår senaste boksammankomst.

Jag var lite nervös för hur den skulle vara skriven då man ju hört herr Ranelid prata...

Boken inleds med följande mening: "Människan är pilen som siktar mot evigheten och glömmer bort sitt eget hjärta."

Och jag tänkte, nej du Björn jag orkar inte! Men jag bläddrade framåt för att se om hela boken skulle fortsätta i samma anda och kunde dra en suck av lättnad då jag upptäckte att det bara var de första fyra sidorna som var svammel (eller ordkonst då, om man skall vara fin i kanten).

Efter det började en riktigt normal berättelse och den är dessutom riktigt fin.

Historien är en levnadsskildring och handlar om Julia som växer upp i USA, i början av 1900-talet, av föräldrar som utvandrat från Sverige.

Jag får följa Julia genom hela hennes liv, från barndomen i en liten håla där alla känner alla och alla dömer andra till att hon flyttar hemifrån till en kuststad där hon blir självständig och får vänner för livet och vidare när hon blir gammal och dör.

Boken rymmer sorg, lycka, dramatik med mera men det är lite svårt att läsa ibland då herr Ranelid har en förmåga att brodera och sväva ut lite mer än nödvändigt. Jag hör hans röst i huvudet medan jag läser då han ju är rätt utbroderande även "live".

Är dock rätt stolt över att ha fixat det och tagit mig igenom hela och det ganska lätt.
Det bli troligen ingen mer Björn Ranelid-bok för min del utan jag nöjer mig med att höra honom i schlagerfestivalen om ett par månader... Hu ja!

Betyg: 2 av 5