Mari Jungstedt - Den farliga leken

Den farliga leken är den åttonde deckaren av Mari Ljungstedt och de utspelas alla på Gotland.
Jag har även läst: Den du inte ser, I denna stilla natt, Den inre kretsen, Den döende dandyn, I denna ljuva sommartid, Den mörka ängeln och Den dubbla tystnaden.

Det är sköna sommardeckare men kanske inte så mycket mer.
Man plöjer dem lätt i hängmattan eller, som i mitt fall, på en klippa i Bohusläns skärgård. De innehåller fina beskrivningar av Gotland och jag blir mer och mer sugen på att åka dit på semester så det får jag se till att få ihop någon gång.

Just Den farliga leken handlar om modevärlden, modeller, succé, att inte duga, anorexia och (förstås) mord i denna glassiga värld. Inte en av Mari Jungstedts bästa eller ens bättre men den går ner.
Rekommenderar den första, som jag nog fortfarande håller som favorit.

Serien kretsar också kring Polisen Anders Knutas, hans biträdande Karin Jacobsson och Regionalnytt-reportern Johan Berg som alla har med sig lite olika öden i bagaget.
Karin är helt klart den mest intressanta i serien.

Betyg 2 av 5

Mons Kallentoft - Vårlik

En (minns inte vem) i bokcirkeln valde Midvinterblod som vi läste för ett par år sedan och den tyckte jag mycket om. Mons Kallentoft skriver en lite annorlunda form av deckare där mordoffren kommer till tals på ett spännande sätt.
Jag har nu hunnit avverka alla fyra årstiderna med Sommardöden, Höstoffer och Vårlik.

Som tur är slutar inte serien om den hårt prövade, trasiga men tuffa polisen Malin Fors med detta utan Den femte årstiden har kommit ut och den skall jag läsa så fort den finns i pocket :-)

Vårlik levda upp till alla förväntningar, jag fick reda på Malins föräldrars stora hemlighet, varför hon känt att något saknats i hennes liv, det händer mycket i Malins privatliv i denna bok och det är roligt.
Malin är en person som man snabbt fattar tycke för och jag hejar på henne genom alkoholmissbruk, raseriutbrott och allmänt dåligt omdöme.

Fallet som det förstås också handlar om i denna bok är komplicerat och börjar med att ett sexårigt tvillingpar sprängs i bitar... Bara en sån sak! Det nästlas upp historier om hur viktigt ytan kan vara för vissa, förmögenhet, heroin och vansinniga uppfostringsmetoder.
På slutet är det vansinnigt spännande och jag läste de sista 100 sidorna på stranden under en dag.

Enda minuset är två missar som jag stötte på, den ena är att Toves mamma Malins far refereras till som farfar vid ett tillfälle och den andra är att dottern Tove har på sig kjol och tights en kväll men när hon går och lägger sig somnar hon i jeans...

Men läs Mons Kallentoft,  åtminstone böckerna om Malin.

Betyg: 4 av 5

Lars Kepler - Paganinikotraktet

Denna veckan har spenderats på landet och jag har fullkomligt plöjt författarpseudonymen Lars Keplers andra bok Paganinikontraktet.

Innan jag började läsa sa mamma till mig att försöka hålla koll på hur många som dog i boken. Det var banne mig inte lätt och jag tappade snabbt bort mig när insatspoliser droppade av som flugor i jakten på bovarna.

Vansinnigt spännande var det i alla fall och jag hoppas verkligen att paret Coelho Ahndoril fortsätter skriva om den gåtfulla polisen Joona Linna som känner på sig både det ena och andra.
Det har bara börjat skrapas lite på ytan så det ligger inte långt bort att anta att det kommer fler böcker, det ser jag fram emot.

Första boken Hypnotisören var minst lika bra som denna och jag rekommenderar dem varmt till de som levt under en sten och inte läst dem ännu.

Titeln Paganinikontraktet syftar på den italienske violinisten Niccolò Paganini och påståendet att han skulle ingått konrakt med djävulen för att kunna bli så skicklig som han var.
De Paganinikonrakt som slutits i boken är av modernare slag men minst sagt djävulska..

Boken börjar med att en ung kvinna hittas drunknad med vatten i lungorna men med torra kläder och på en flytande båt. En högt uppsatt man hittas hängd i ett tomt rum, utan möbler som han kan ha klättrat på men Joona Linna vet att det är självmord..

Sen börjar en soppa med vapenhandel, hot, fredsaktivister och maffiametoder att dra igång och det är svårt att sluta läsa.

Betyg: 5 av 5

Sofi Oksanen - Utrensningen

I vår fina lilla bokcirkel valde Ullis boken Utrensningen av finska Sofi Oksanen som det tog ett par veckor för mig att avverka.

Det jag tar med mig från den här boken är, för mig, nya kunskaper om Estland under och efter andravärldskriget.
Hur lömskt det blir i ett samhälle med angivare, motståndsrörelser, hemliga förhör med tortyr, motsättningar och stora svek inom familjer och att kunna lita på absolut ingen.

Även en stärkt övertygelse om att Trafficking är en vidrig företeelse som måste stoppas till varje pris.
Det visste jag förstås redan innan jag läste den här boken, men det är bra att bli påmind med jämna mellanrum.

Boken handlar främst om Aliide Truu, en krutgumma i 90-talets Estland, med ett mörkt förflutet från tiden kring och efter andra världskriget. Då styrde hennes vilja att överleva, helst tillsammans med sins systers man Hans, vilket yttrade sig i några riktigt obehagliga val.

Bokens andra huvudperson är den unga Zara som är på flykt undan sina hallickar som lurat henne till Tyskland där hon utnyttjas grovt. Zara och Aliides vägar korsas i det nyligen självständighetsförklarade Estland och det blir ett märkligt, stundtals obehagligt, möte.

Boken är något rörig med hopp mellan dåtid och nutid och jag skulle önska att fler frågetecken rätades ut i slutet. Personligen är jag inte så förtjust i att det lämnas utrymme för flera olika tolkningar men det finns säkert de som föredrar att få knyta ihop säcken själva.

Tidigare har jag läst Baby Jane av denna författare och Utrensningen var definitivt mycket bättre.

Betyg: 3 av 5