Karin Alvtegen är min absoluta favoritförfattare.Det började med att Ulrika, för några år sedan, valde boken Skam som vi skulle läsa i bokcirkeln.
Jag tyckte den var helt fantastisk med sina personskildringar och insikt om människans psykologi.
Sen läste jag i rask takt Saknad, Skuld, Svek och Skugga. Alla lika bra och med den där extra psykologiska kryddan.
I Karin Alvtegens böcker behöver ingen dö och inget blod spillas för att du ändå, nagelbitande, skall plöja igenom böckerna för att få nå fram till upplösningen.
Jag har heller aldrig blivit besviken på slutet, det behöver inte vara lyckligt men det känns alltid rätt.
Skugga kom ut 2007 och sedan dess har jag väntat på nästa.
Nu har jag äntligen läst En sannolik historia och undrar oroligt hur länge jag får vänta på nästa bok...
Det är nämligen det enda problemet med Karin Alvtegen, hon är inte tillräckligt produktiv.. :-)
Jag läste den på tre sommardagar och den handlar om Helena och Anders.
Helena har tagit sin familj från Stockholm och flyttat upp till Norrland för att göra hotell av sin barndoms sommarparadis.
Det blir inte som hon tänkt, maken drar och tonåringen drar sig undan.
Anders är en riking som saknar mening och mål med sitt liv.
Han är på ärende i Norrland när deras vägar, av en slump, korsas (eller är det slump?).
Det är en bok om fördomar, ensamhet, gemenskap, vänskap och att våga se framåt uppåt.
Betyg: 4 av 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar